Föreställ er något bra, något ni tycker om att göra eller någon ni tycker om. Du trivs så bra med det du gör eller med den du tycker om. Det känns som att du flyger på moln eller som om du är i himlen. Allting känns så overkligt, du drömmer dig bort för att det inte får vara såhär bra, det kan inte vara såhär bra!

Helt plötsligt händer någonting. Du kanske tröttnar på de du tyckte om att göra och hittar något nytt eller du och personen som du tycker så mycket om, inte kommer överens och tjafs uppstår. Allt kanske blir så allvarligt att du inte finner någon mening med saker och ting längre, du vill inte heller finnas kvar. Du försöker ändra på de du/ni gjort eller åtminstone försöka ställa allt till rätta.. tills du inser att saker och ting inte spelar någon roll längre, hur mycket du än försöker finner du de meningslöst. Det är ingen ide, tänker du.
Vänner runt din omgivning ber dig att gå vidare och de nämner alltid de gamla vanliga klyschan: Det finns fler fiskar i sjön eller att gräset är grönare på andra sidan. Genom att kämpa och försöka blir man kallad för hund, stalker m.m. Vad fan är det med vissa? Jag blir så förbannat trött på det där. Är man en hund eller stalker för att man kämpar för någon man tycker om? För att man följer sitt hjärta?

Jag har lärt mig att du alltid ska lita på dig själv och vad du känner, för andra kan inte känna av och veta vad du känner inom dig, det kan bara du! Om du har riktiga vänner och personer runt omkring dig som du litar på, prata med dem! Berätta hur du känner så de åtminstone kan få försöka föreställa sig! De kan säga vad de hade gjort i din situation, ge dig råd om vad du bör göra, osv. Men det är DU som måste ta beslutet, inte dem. Riktiga vänner kommer alltid finnas där vid din sida vilket beslut du än väljer att ta, sånna vänner har jag.

Men jag tänker inte ge upp och det ska inte ni heller göra. Ge inte upp för någon du tycker om! Det är oftast svårast att lämna någon än att själv bli lämnad, fast det är också väldigt individuellt. Jag försöker iaf se ljust framåt, jag såg ljust med dig. Jag tänker inte upp dig, för det är dig jag tycker om och vill vara med. Även fast det kan verka som att himlen förvandlas till helvetet ibland, att hjärtat säger en sak och hjärnan en annan just vid de ögonblicket. Men de krävs två för att ett förhållande ska fungera och om båda har viljan att klara av det, så gör vi det!